Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen gjorde ett uppehåll och började me-
kaniskt bläddra om bladen i den stora folianten, hvar-
under han återtog mera lågmäldt, utan att se upp:
»Du har skarpa vapen, Benediktus. . . De bita
djupare än svärd och dolk... ett enda korn slår i
hjel den största oxe.»
Han grep stöpet å nyo och lyfte det mot ljuset
— alltjemt i samma halfliggande ställning — så att
skenet lyste rödt mellan fingrarne.
» Käre, nådige herre, I tänker då ...?»
»Hvad jag tänker? ... Pest och djefvulens för-
bannelse, har jag sagt . .. Måtte den onde till evig tid
martera din tunga, om du söker med din svartkonst läsa
i våra hemliga tankar. ... Hvad jag tänker? ... Jo,
att du är en gammal narr, Benediktus. ... För fa-
nen! Hvad tror du väl jag bryr mig om ert dumma
käbbel. Må I rifvas med Sturarne så att tarmarne
rinna ut. ... Må den onde taga sådane rackare!» —
Han hade rest sig upp medan han talade och bör-
jade gå åter och fram öfver golfvet, knäppande med
fingrarne och interfolierande talet med en och annan
skärande hvissling.
Derpå tycktes han plötsligt fattas af en ny, allt
beherskande tanke, och rusande bort till bordet, fattade
han bleckstopet, i hvilket den rödaktiga vätskan ännu
stod och jäste, samt förde den med ett leende till sina
läppar, i det han utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
