Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känner dig på annat än pelsen ... Aha!» — Han
skrek till så det skallrade i rutorna. — »Hitåt, dra-
bant! — Stick ut hans otäcka ögon, som stirra så
på mig!»
De kringstående togo ett par steg till baka. För-
skräckelse stod målad i allas anleten. Skulle man
tillåta att herr Sten finge så våldföras, han som
skulle vara deras talman inför tronen? Men under
det att samma tanke rörde sig i allas hufvuden, var
det ingen som kom sig för att taga till ordet. Sten
Eriksson sjelf stod emellertid lugn och kall. I hans
grofva, väderbitna anletsdrag kunde man icke upp-
täcka annat än trots och hat.
»Skynda! ; . . Hitåt! din rackare!» skrek konun-
gen, vinkande oupphörligt med handen åt drabanten
att närma sig.
Nu tyckte prokuratorn, hvilken allt jemt varit
fördjupad i sin läsning borta i fönstersmygen, att
handlingen blef spännande. Han släppte papperet,
som han höll i handen, och reste sig långsamt med
en min, som hade han velat säga: »Jaså! Redan?»
Men drabanten dröjde med att efterkomma be-
fallningen, trots konungens skrik. Först stod han der
och fubblade en lång stund med sin bardisan, liksom
denne fastnat på något utomordentligt sätt vid hans
ena ben, — Det kom sig visst icke af blödighet, dertill
var han för gammal i handtverket. Men åldern hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
