Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ, hade det varit för besynnerligt, hur ofta Torkels
bild runnit upp i hennes hogkomst. Hade han väl
förmågan att från ett annat lif blanda sig in i hennes
tankar? Aldrig hade han på de sista ären stått fram
för hennes inre öga så tydligt som i de stunder, då
hon länge rädslagit med sig sjelf och varit tveksam
om hvad hon skulle svara, i fall det ginge så lyck-
ligt en dag, att Sven komme i frihet och skulle fråga
henne än en gång .... Många gånger hade hon
känt sig helt ängslig till mods vid tanken på den
dagen. Den käckhet, med hvilken junkern lupit till
storms, skulle hon kanske icke kunna motstå. Men
han hölle måhända henne så kär, som hon sett ho-
nom göra det i drömmen? Och så kom hans bild
med ens för henne, hög och manlig. Med spänstiga,
fjedrande steg rörde den sig öfver det hvita, bo-
nade golfvet. Och de gamla, kära bilderna sjönko
ner allt djupare i det fjerran dunklet. De hade icke
längre magt att värna henne med sina barnsligt ve-
modiga minnen. —
Det behöfver naturligtvis icke sägas att det blef
glädje i himmelshöjd, då Elin en dag af Karin Måns-
dotters mun fick mottaga den lika oväntade som glada
nyheten att kungen gifvit vika för hennes böner och
befallt att Sven skulle frigifvas ur sitt fängelse. Nu
väntade hon hvarje dag att budet skulle afgå med
fribrefvet till slottsfogden på Svartsjö. Men da-
garne kommo och gingo, utan något dylikt bud hör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
