Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des af. Julen närmade sig med stora steg. Hon bör-
jade ängslas för, att Sven skulle nödgas tillbringa
denna stora högtid i det fuktiga och kalla källarhvalf-
vet, der frostiga vindar ströko ut och in genom de
glesa murväggarne. Hvarje dag sprang hon ned i
skrifvarstugan för att höra efter om brefvet ännu
icke vore utskrifvet. Men skrifvarne visste aldrig be-
sked derom. De svarade henne så allvarsamt och
höfviskt, när hon steg in i rummet. Men hon hade
icke väl vändt ryggen till, förr än de döko ned med
hufvudena bakom sina nedkluddade pappersark och
gjorde förstulna miner åt hvarandra.
Hon hade märkt det flera gånger. Men om de
varit än så många och sagt aldrig så elakt skämt,
skulle hon icke brytt sig derom, utan kommit lika
fort igen.
Samma dag som julfriden blåstes ut i staden af
konungens härolder, stod Elin uppe på slottsmuren
och betraktade det brokiga menniskovimlet nedanför
på Helgeandsbron. Plötsligt rann det henne i sinnet,
att hon ännu icke hört efter denna dag, om något bud
skulle afgå till Svartsjö, I ett par hopp var hon ut-
för trappan och stod i nästa ögonblick på tröskeln
till skrifvarstugan, med sin vanliga fråga på läp-
parne.
Denna gång var endast gamle Olof Larsson der-
inne, då de andre skrifvarne tagit sig jullof för att
se på ståten. Gubben var tvär och vresig till sinnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
