Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt bröt kungen af sitt hvarf och gick rakt
fram till prokuratorn, sägande med en min, som vore
hans tankar ätskilliga tusen mil derifrån:
»Nu vilja vi skrifva vårt namn, Göran!»
Denne skyndade genast att öppna sin bruna skinn-
väska, som han lagt ifrån sig på bänken, der de nyss
suttit, och framtog ur den samma det ena dokumentet
efter det andra samt uppradade dem på bordet, vid
hvilket konungen under tiden tog plats.
Innehållet i dessa dokument var temligen omvex-
lande. Än handlade det om en oredlig fogde, som
för egen vinnings skull undansnillat kronans ränta, än
om någon skrifvare i stadens provianthus eller klädes-
kammare, som infört »blindnamn» i räkneböckerna
och sedan på dessa namn, som han utgifvit för äkta,
lemnat ut till sin fördel salt, humle eller engelskt
kläde. — Men var målets beskaffenhet olika, var slutet
så mycket mer enahanda. Alltså, lät det — och
oföränderligt lika i dem alla — kunna vi icke fria
honom från sin hals. Det var ju också helt naturligt,
att man icke kunde besvära konungen, landets höge
fader, med att underskrifva en ringare dom.
Kung Erik började skrifva.
Först ritade han mycket omständligt, nästan för-
sigtigt, ett stort E, derefter något fortare de fem min-
dre bokstäfverna i Ericus, för att slutligen efter de
sedvanliga M, P. + göra en hastig sväng nedät papperet,
2 Manu propria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
