Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinna fatt Karin Månsdotter och Benediktus, som voro
ett godt stycke före dem —, »skulle jag tagit fred för
den stackars gamle herren. Han var alltid så rar och
språksam.»
Mot fem eller sex drabanter hade det varit ett
styft göra.»
»En så tapper och stark karl, som I, Mårten Styf-
vert», inföll Herkules, härmande honom, då han drog
ut sina yfviga knäfvelbårar.
»Ja, nog tycker jag att du åtminstone kunnat
hjelpa herren öfver gärdesgården», återtog Dorti, som
hade svårt att återhålla sitt skratt, dä hon såg Her-
kules’ härmningsförsök.
»Ack, kära Dorti, hvad tänker du på», afbröt
henne Elin, bittert hånande. »Då hade ju Mårten fått
en skråma, kan tänka, och hur skulle väl den ha klädt
hans vackra ansigte, då han skall i brudstol.»
»Gör hon sig icke så mycket besvär för min brud-
stol, jungfru», svarade Mårten med en förnärmad min.
»Ej tänker jag — och förmodligen ingen annan hel-
ler — att vitja i hennes håfvar.»
Samtalet tystnade nu, då de hunnit fatt dem
som redo förut.
Regnet hade börjat falla i strida skurar. De
voro derför rätt belåtna, när de en stund senare upp-
täckte kyrkan och strax derefter, bakom sjöviken, den
lilla prestgården med sina lönnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
