Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom, Göran, kunna vi språkas vidare i löndom!»
Nu aflägsnade sig rikskansleren och ropade åt
sina väpnare att stiga till häst. Äfven andra, lika
försigtiga, följde hans exempel. Spelet var till spillo
gifvet, tyckte man. Det var alldeles sjelfklart, att pro-
kuratorn icke skulle förlora ett enda ögonblick, utan
med ständernas dom i handen förmå sin vankelmodige,
men grymme herre att taga steget fullt ut och låta
aflifva alla sjelfständige män af det gamla frälset,
som ännu funnos i lifvet.
»Mitt ord på att den skälmen skall hänga innan
qvällen», utbrast Hogenskild Nilsson, då kungen och
Göran försvunnit genom dörren. »Om I bara låten
mig tala till folket här — I skolen få se!»
»Nej, käre frände, tag för all del icke bönderna
till råds», sade grefve Per och sökte lugna honom.
»Man måste gå varligt till väga.»
»Kungen», inföll en annan, »har aldrig offentligt
erkänt att någon orätt blifvit begången mot de sali-
gen afsomnade, utan endast att han vore villig till
förlikning; detta står han kanske ännu fast vid?»
»En stund skyller han på sin sinnesvilla», skrek
Hogenskild Nilsson. »Och så säger han strax derpå
att han icke behöfver aflägga räkenskap för någon,
utan är den enväldige herskaren, som gör allt efter
sitt behag. Hvilken slughet och fintlighet!»
Men Hogenskild var den ende, som ville gripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
