Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till öppet våld. Prokuratorns blotta uppträdande hade
slagit alla med häppad och förskräckelse och för-
lamat äfven de modigaste och djerfvaste.
Då han en stund derefter kom ut på trappan, såg
han ocksä, hur man vördnadsfullt drog sig åt sidan för
honom. Hans läppar krökte sig till ett föraktligt
småleende, i det han strök sig med handen öfver sitt
kortklipta, röda hakskägg. Aldrig förr hade han
känt sig så säker i konungens ynnest. Spelet var
slutadt, Han hade vunnit alla sina insatser. Nyss
hade konungen lofvat honom der inne att han skulle
få uppgöra en ny lista på alla de förnäme män, som
borde anklagas för förrädiska stämplingar, och det
skulle i sanning icke blifva få.
Genom sin djerfhet, sitt mod och sin fintlighet
hade han sålunda till slut lyckats störta till marken
alla dessa andryge herrar, som allesamman ville
blifva konungens medregenter. Inom kort skulle hans
stora gerning fullbordas och sedan skulle ingen mera
kunna göra honom platsen stridig såsom den svage
konungens allena rådande förtrogne. Han skulle kunna
göra och låta hvad honom täcktes, med folk liksom
med jordens gåfvor, klenoder och bohag — ja, allt till
hvilket hans sinne kände någon åtrå.
»Oss är det ute med, käre herr Sten», sade
grefve Per och fick tårar i ögonen, då han såg proku-
ratorns glädjestrålande uppsyn. »Vi kunna så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
