Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häftigare brytning. Nu skulle allt, det kände han klart
och tydligt inom sig, prisgifvas, jordas, krossas, förintas!
Karin Månsdotter, som genast förstod att konun-
gens sinne åter råkat ur sin jemvigt, ropade upp ät
loftet, der Benediktus var införlifvad i ett lärdt
samtal med Mathias Prest, att han skulle skynda sig
ned, och gick derpå fram till konungen. Men att hennes
ord icke längre ljödo i hans öron som den ljufvaste
musik, kunde man genast se på den förtörnade min,
med hvilken han vände sig bort från henne. Med den
gamla förtroligheten var det slut. Hon föll honom grä-
tande om halsen och frågade med saktmodigt, vänligt
tonfall i rösten, hvad hon gjort, hvad hon förbrutit, ef
ter han var så hård, blef så retad af hvad hon sade? —
Men han slet henne med våld ifrån sig.
»Lemna mig, qvinna!» röt han till. Derpå grep
han henne åter våldsamt om armen, för att slunga henne
ännu längre bort. — »Hör du icke, hvad jag säger? —
Jag vill rifva sönder, slita i stycken, krossa, trampa
på, förinta dig och allt, allt och allt! — Mig sjelf, alla!
— Så smilande du kommer och hycklar kärlek och
tacksamhet! — Honungsöta läppar, leende ögon! —
Tror du då ej att jag skönjer der bakom din falska,
orena tunga? — Ah!... Djefvulen i er, rackare!»
Han stampade med foten och knöt näfvarne, som
om hade han varit sinnad att bära händer på henne.
Då fick han i detsamma se Elin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
