Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sätt denna qvinna strax i jern!», skrek han åt
Per Velamsson och pekade på henne. — »Hon skall
brännas som en hexa, om hon icke yppar hela sam-
mangaddningen. — Stick ut ögonen först, hör du,
att hon icke må förhexa dig, när du tar i henne.»
Per Velamsson kastade bort bardisanen, som han
höll i handen, och skyndade fram för att efterkomma
konungens befallning, medan denne, fullkomligt döf
för de kringståendes mummel och klagan, stälde sig
med armarne i kors ett stycke ifrån för att åse den
grymma exekutionen.
Men just som drabanten steg fram till Elin —
hvilken stod der lugn och kall med ett nästan trot-
sigt uttryck i sitt anlete — för att lägga sin grofva
näfve på hennes skuldra, kom Herkules framrusande,
vig som en katt, genom folkhopen och slog till hans
redan utsträckta hand med sitt träsvärd, så att den
domnade och föll åt sidan.
»Det är orätt af dig, pappa Erik!» skrek han
med gäll röst, i det han stälde sig med armarne i
kors framför konungen, »att handla som du gör
mot dina bästa vänner. När kloke män tiga, måste
narrar taga till ordet för att säga dig det. — Vet
nu, att det är jag, som ritat de der hiskliga tecknen,
som nyss skrämde dig så mycket. Och bägaren
har du ju sjelf gifvit mig, då jag drog upp dig ur
kärret förlidne vinter. . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
