Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Velamsson hade emellertid med sin osårade
hand fattat tag i dvergens gefskinnskåpa, för att föra
honom bort. Men denne slet sig genast åter lös samt
sparkade och slog af alla krafter, så att drabanten
till sist stod der skamflat med en näfve getragg i
handen. Och icke väl åter fri, kastade sig den förre
ned för konungens fötter och omfattade hans båda
ben med sina långa armar, så att icke heller de andra
drabanterna, hvilka nu kommo fram med sina bar-
disaner, icke vågade sticka honom, af rädsla att på
samma gång skada konungen.
»Hör du inte hvad jag säger, pappa Erik?» —
skrek han och säg upp i dennes ansigte. »Jag äl-
skar den vackra flickan der, som de tagit. — Jag
ville göra henne kär i mig, hör du! Det var Görans
husfru, gamla hustru Anna, som lärde mig den kon-
sten. Hon sade att din kära Karin förtrollat dig med
en signad bägare!»
Konungen spratt häftigt upp ur sin tankspriddhet
och såg på honom med slö blick.
»Ja, pappa Erik! Hvart enda ord är dagsens
sanning! Margareta, Peter Johannes’ beskedliga hustru,
kan vittna i denna sak och många, många fler. Fråga
dem skall du få höra om hon icke ljugit så hela
långa tiden. — Karin, har hon sagt, är en gemen
hexa, som gjort kungen galen!»
»Ömkliga amsagor», inföll Göran Persson, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
