Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I bör glömma mig, junker Sven!» sade hon
lugnt och bestämdt. »Det blir till vårt bästa!»
»Och det säger I mig nu?»
»Har I då icke sjelf tänkt det många gånger?»
»Tror I att jag svikit hvad jag svor er den
qvällen, då vi sist råkades i Bollhusträdgården? —
Tror I att jag är en flöjel, som vänder sig efter många
vindar! — Säg blott ert ja-ord jungfru och att I vill
blifva min hjertans kär, och jag skall då i sanning
visa om jag svikit mitt ord eller ej.»
Er hängifvenhet rör mig innerligt, junker Sven...
Jag är icke värd att I ställen mig så högt. — Jag har
icke hållit er för så god som I är, ...»
»Det blir min sak att lära er förstå mig!...»
»Har I frågat... frågat edra fränder, ville jag
säga»
»Mina fränder!... Följ mig blott till min hem-
bygd. Der skall I få lära känna mina rätta fränder.
De heta skummande forsar och susande fur. I deras
närhet ligga gröna ängar, med vår och sköna blom-
ster och milda fläktar, som dallra i löfven. Der kunna
vi bygga vårt bo, som fogeln bygger på lindeqvist
utan lof och utan menniskofruktan. — Hvad tror I
väl, jungfru, att man der borta i ödemarken frågar
efter anor och sköldemärke?»
»Ack, I talar junker, som män alltid tala. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
