Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er är friheten en skänk från vaggan. Med stark arm
och fast vilja bryten I sjelfve er väg fram...»
»Och I, qvinnor, kunnen icke göra det, menar I,
jungfru?» — återtog Sven småleende. — »Men derför
behöfven I kanske en vän, som kan stödja er, då I
skolen gä er väg fram? — Låt mig blifva er vän, er
beskyddare, och I skall icke finna ett modigare hjerta
som kan strida för er, en ömmare hand som kan
rödja undan qvistarne och stenarne för er fot ..»
»Er far har då ännu icke svarat på ert bref?»,
frågade Elin undvikande och utan att se upp.
»Det är lång väg! Hvem vet för öfrigt om bref-
dragaren kommit lyckligt fram i dessa oroliga tider.»
Nu såg hon plötsligt upp i hans ansigte med en
min som hade hon velat säga, att ett sådant bref nog
icke vore så kärt att svara på. Men han förstod
hvad hon tänkte och ärnade just svara derpå — att
tiden var alldeles för kort sedan det afgått för att
man icke ännu skulle kunna hoppas ett svar samt
att han dessutom för säkerhets skull afsändt tvänne
sedlar med olika budbärare — då Dorti kom ut på
trappan och fick se dem borta vid lönnarna. Hon
började genast ropa på Elin att hon skulle skynda
sig in till fru Karin, som mycket frågat efter henne.
»I må dröja blott ett ögonblick til!», sade Sven
Torsson brådskande, då Elin svarade henne att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
