Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fälten vid Brännkyrka hade han kastat sina brö-
ders ryttare alldeles på flykten och desse hade fått en
sådan näpst, att de icke längre vågade sig framgå ge-
nom passen söder om Mälaren, utan drogo sig till-
baka vester ut, för att gå öfver till norra stranden
och långs denna närma sig hufvudstaden.
Sedan dess hade man väntat dag efter dag att
få se deras banér svaja från Brunkeberg, och man
visste att deras härsmagt betydligt ökats under tåget.
— Ville kung Erik icke falla till föga eller fly ur
landet, måste han derför göra sig redo till strid och
till strid på lif och död.
Medan konungens uppmärksamhet varit rigtad
på de närmaste föremålen, hade Göran Perssons blic-
kar irrat längre bort vid synranden. Han hade myc-
ket funderat på om hertigarne verkligen skulle våga
ett anfall från norra sidan. Han trodde sjelf mycket
litet på framgången af ett dylikt företag, ty ström-
men var ansenlig, så till bredd som djup, samt der-
till ganska våldsam. Men kungen hade varit af mot
satt åsigt och derför hade röjningsarbetet påbörjats.
Nu fattade Göran varligt i kungens arm och pe-
kade bortåt ängarne vester om Brunkeberg.
»Der borta komma de!» sade han kort och lågmäldt.
Konungen vände blicken åt det håll dit han pekade.
Det hade sin riktighet. Mörka flockar rörde sig öf-
ver fälten och då och då, när solen föll på de blanka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
