Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rustningarna, blixtrade det till så att hela knippen af
strålar sändes ut öfver staden.
»Der borta ser jag banéret», återtog prokuratorn.
»Det är hvitt! Kanske är det hertigens af Finland?»
Konungen nickade långsamt med hufvudet, utan
att svara; det var längesedan han lagt märke till
det samma.
»Ack nådig herre, om I följt mind råd och lagt
hans hufvud mellan hans fötter, hade I haft allt detta
ogjordt.»
»Ja, du säger något, Göran.»
Konungen vände hastigt bort ansigtet och såg
derpå upp mot himlen, liksom han velat derifrån hemta
råd och tröst. Knektarne åter, som händelsevis tittade
upp i det samma, hviskade sins emellan att de råd-
slag han förde med Göran säkert ingåfvos honom af
mörksens makter. De dömde nämligen på sitt vis af
frukterna till trädet.
Göran Persson hade blifvit mycket förändrad på
sista tiden. Håret vid tinningarna hade grånat och
ett drag af bitterhet hade lagt sig kring munnen i
stället för det forna lismande, sjelfbelåtna leendet.
Den onde kräfde sitt lån tillbaka, sade knektarne:
det var derför han jemt såg så dyster ut.
Han hade ock haft stora motgångar och pröf-
ningar sedan hän åter inträdde i sin herres tjenst,
pröfningar som skakat honom från ofvan till nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
