Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Se dit ned, nådig herre», sade han och rörde
lätt vid konungens skuldra. »Drottningen ärnar sig
visst ut i staden med lilla fröken.»
Konungen vände mekaniskt blicken ditåt han
pekade och nickade, då han fick se Karin Månsdotter,
till tecken att han igenkänt henne,
»Synd om det nya fogelhuset», fortfor prokura-
torn, »som nu kan hända är stall åt hertig Johans
hästar. — Hvad jag minnes den qvällen . . .»
»Tyst, Göran! — Har jag icke en gång för alla
befalt dig att icke röra vid våra minnen. Men ser
jag rätt, går icke den rara själen ner åt slottsplatsen?
— Skynda! — spring efter henne, Göran, och helsa
henne från oss att hon ser väl efter sig och barnet,
Känner du ej hur skarpt det blåser från Mälaren,
rigtigt isande kallt?»
Hvad menniskosjälen ändå är underbar ibland,
tänkte Göran Persson, då han skyndade ned för torn-
trappan för att framföra konungens helsning. Den
stackars konungen är rädd att en kall vindfläkt skall
få ett par qvinnokinder att rodna, men på samma
gång otillgänglig för alla skäl, då man söker öfver-
tala honom att rycka deras egarinna undan en säker
fångenskap, ja, kanske någonting ännu värre.
Det frö, som prokuratorn med konsterfaren hand
utsätt i konungens själ, hade dock grott djupare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
