Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken kunde vara till bullret. Han kände genast igen
henne. Det var ju Perlstickarens Elin? — Skulle hon
skrika och ropa på hjelp, då hon fick se honom? —
Han sträckte fram händerna emot henne och bad att
hon icke skulle förråda honom. Han behöfde icke säga
mycket, ty hans vilda, förskräckta blickar och ned-
blodade, sönderrifna kläder talade ett språk, som icke
gerna kunde missförstås.
»Kom med!» sade Elin beslutsamt och tog honom
under ena armen för att stödja honom. Det gjorde
henne rigtigt ondt i hjertat att se den store karlen
så ynklig att han knappast kunde stå på sina ben.
Hon förde honom in i Dortis kammare, men
stängde icke dörren i lås, för att icke väcka miss-
tankar.
»Gå in der i skrubben, herr Göran», sade hon
kort och bestämdt och sköt honom framför sig; »der
kan I vara lugn.»
Det var i samma gömställe, hon dolde Sven
Torsson den qvällen, då denne kastat Rasmus Skrif-
vare i slottsgrafven.
»Är jag verkligen säker här?» frågade prokura-
torn och trefvade före sig med händerna, för att icke
falla kull i mörkret der inne.
»Det bör I veta bäst sjelf, herr Göran», svarade
hon, »ty det var der, om I mins, som min trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
