Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg gömd, då I spanade efter honom för att föra ho-
nom till tornet.»
Prokuratorn pustade och suckade några gånger
utan att svara. Var hon väl, tänkte han, ett redskap
i handen på det hämnande ödet, eller kunde det verk-
ligen finnas i verlden en menniska, som gjorde det
goda endast för det godas egen skull? — Nej, och
tusen gånger nej! Hon var nog lika falsk och hämd-
girig som alla de andra. Ja visst! Nu hörde han ju
tydligt hur det vilda skrålet och trampet kom närmare.
Hon hade endast velat gäckas med honom, velat
leka som katten med råttan. ... Fördömelse och sju-
faldt ve öfver den dåraktiga tanke, som kunnat för-
leda honom att tro på dessa deltagande qvinnoögon.
Men han skulle åtminstone veta att taga henne med
sig på sin olycksfärd. Och med denna tanke rusade
han ut ur skrubben igen och in i kammaren, samt fat-
tade Elin med båda sina näfvar våldsamt om strupen.
Vid de ångestrop hon utstötte instörtade emellertid
ett par knektar och sleto henne ur hans rasande grepp.
»Skynda er!» skreko desse ut åt trappan, i det
de höllo prokuratorn mellan sig. »Här inne är den
rara fogeln!»
Och inom ett par minuter vardt nu kammaren
alldeles uppfyld af larmande och svärjande knektar,
hvilka, vägledde af blodspåren, skyndat efter flyktin-
gen öfver vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
