Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuratorn utom sig al raseri, i det han reste sig upp
igen. »Bort med erl!... hundar! ... rackare!»
Men de menskliga känslor, som hittills hällit de
uppretade knektarne till baka, gåfvo nu vika, då de
funno honom återtaga sin verkliga gestalt, och de
svarade nu med ett så hiskligt vrålande och oväsen,
att hans ord icke mera kunde höras.
»Kasta ut honom genom fönstret och gör slut
på saken!» skreko några vid dörren.
»Nej, häng upp honom i hans falska tunga», ro-
pade en annan och lyfte armen för att gifva honom
ett nytt slag.
»Sakta, sakta, go vänner», hördes nu Max Klo för-
mana, i det han röjde sig väg genom trängseln. »Sakta
bara, säger jag er; man måste hafva någon eftertanke.
— Tillgif, ers nåde», fortfor han i gycklande ton, i
det han vände sig mot Göran Persson och bugade
sig, »att edra hofmän icke äro så fina till skick och
later, som I till äfventyrs skulle önska. ..»
»Nog med prat!. .. Stick ner honom eller kasta
ut honom!» skreko rösterna om igen från dörren.
»Ge honom ett hugg och låt det vara slut!»
»I finner, ers nåde», återtog Max Klo, »att det
är många bud.»
»Hören mig, knektar!» återtog denne, skickligt
begagnande sig af den tystnad, som uppstått vid Max
Klos inträde. »Varen barmhertige , . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
