Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var förundransvärdt att se hur hastigt denne
återvann all sin forna själsstyrka, då han insåg att
någon undflykt icke längre var möjlig. Han klef
obedd fram på golfvet och förehöll knektarne i kraf-
tiga ordalag deras djerfva tilltag att uppresa sig så
som de gjort i konungens borg. Det dröjde också
en stund, innan desse kommo sig för med att gripa
tag i honom. De voro så vane att behandlas af ho-
nom likt hundar med käppslag och sparkar, att de
blefvo alldeles försagde och drogo sig till baka, då
han röt åt dem, Denna gång skulle det dock en-
dast ske för att de så mycket bättre skulle kunna
samlas. Med ett och samma språng ville de kasta
sig öfver honom, liksom man kastar sig öfver en
eld, som man vill qväfva med sin kropp.
Då kom en långbent, skäggig stockeknekt inklif-
vande öfver tröskeln och raglade likt en drucken fram
till honom.
»Du har druckit öl, min vän», sade prokuratorn
allvarligt och sökte skjuta honom ifrån sig. »Gå dina
färde och hvila dig!»
Stockeknekten svarade blott med ett rätt skratt
och slog i det samma till honom för bröstet med sin
stora bruna näfve, att han föll baklänges och stötte
hufvudet mot muren.
»Hvad viljen I mig, gemena slödder?» skrek pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
