Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vero på väg att helt och hållet innesluta honom
och hans ringa följe. Det fanns icke längre någon
utväg att undkomma.
»Gif dig fånge, Erik!» återtog Sten Eriksson, som
märkte hur kungen tycktes blifva tveksam. »Låt oss
sluta leken i godo.»
Han drog i det samma af sig handsken på sin
högra hand och räckte fram denna senare till tecken
af försoning.
Konungen tycktes besinna sig ett ögonblick och
sänkte ögonen mot marken. Derpå lyfte han ha-
stigt åter upp hufvudet. Med ett vemodigt små-
leende tog han fram ett par steg, i afsigt som det
tycktes att mottaga den hand som så ädelmodigt räck-
tes honom. Men på knappt en armslängd från herr
Sten vred han sitt hufvud något åt sidan och ka-
stade en hastig blick på Per Velamsson, hvilken följde
honom hack i häl, i det han höjde något på venstra
pekfingret. Detta var ett sedan gammalt kändt tec-
ken, och utan att betänka sig ett enda ögonblick,
fälde denne genast sin bardisan samt rände den rätt
i lifvet på herr Sten, som utan att gifva ett ljud ifrån
sig segnade ner framför konungens fötter.
Nu uppstod det förfärligaste oväsen. Hertigar-
nes ryttare, som varit fullkomligt oberedde på en
dylik upplösning och i stället väntat sig få höra att
sammankomsten slutat med förlikning och konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
