Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underkastelse, stodo några ögonblick alldeles slagne
af häpnad. Och innan de kommo sig för att rusa
fram till sina anförares bistånd, hade konungen redan
tillfogat både Anders Sigfridsson och herr Pontus
hvar sitt gapande sår samt, tack vare den uppkomna
villervallan, lyckats med sina drabanter bana sig väg
ur trängseln.
Nu satte man dock efter honom ända upp till
slottsplatsen. Men längre kom man ej, ty vindbron
uppdrogs efter de flyende och skott började lossas från
muren. Under grufliga eder och förbannelser öfver
det lömska försåtet drogo sig ryttarne till baka ned
åt gränderna, för att komma i skydd af husen. Det
fanns ingen längre, sedan de tre höfvitsmännen blif-
vit sårade, som kunde hålla dem i tygel, och de
spredo sig derför åt alla håll, sköflande och plun-
drande utan minsta skonsmål. Inom en half timme
genljöd staden af de hemskaste klagoskri, blandade
med trumslag och trumpetstötar samt kyrkklockornas
klagande ljud, hvilka förkunnade att elden kommit
lös till råga på det stora eländet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
