Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han vardt genast sträfvare i målföret och frå-
gade Benediktus, om han trodde att han var kom-
men för att taga smör för ärende samt släppa gal-
ningen åter lös, sedan man ändtligen lyckats binda
honom. Men strax derpå vardt han något vekare
om hjertat och lofvade att kungen nog skulle få ett
nådigt fängelse.»
»Sedan talade han en läng stund mycket kärligt
med min kära fru samt befalde sin hofmarskalk att
noga tillse det allt hvad hon egde, så i löst som fast,
blefve förtecknadt och uppskrifvet, stort som smått;
allt skulle ställas i förvar för hennes räkning. Ingen
af sina hoftärnor eller tjenarinnor fick hon dock be-
hålla hos sig, hur mycket hon än bad derom. — Ack,
den kära, goda drottningen! — Vet du, Sven, det
hade annars blifvit en mycket svår sak att skiljas vid
henne.»
»För att följa mig?»
Elin svarade ej, utan lutade sitt hufvud närmare
intill hans bröst och såg honom trofast i ögonen.
Men plötsligt spratt hon upp, Det var ju så
sant. Hon måste än en gång ner i rikssalen, om
hon ville hafva en sista afskedsblick af den goda
drottningen, hvilken — ja, det hade hon så när glömt
att omtala — beslutit att fullständigt dela konungens
fångenskap. Men innan hon kommit sig för att slita
sig ur Svens omfamning, slogs dörren upp och hertis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
