Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl, åtföljd af sina hofmästare och skrifvare, hvilka
blifvit kallade för att upprätta bouppteckningen, steg
in öfver tröskeln.
Då han blef varse Sven Torsson, gick han rakt
emot honom:
»I är en tapper krigsbuss, Sven Torsson Helsing»,
sade han och slog honom lätt på axeln. »Vi gjorde
er svårliga orätt med våra misstankar, der ute i läg-
ret. Nu har emellertid en min spejare, som lyssnade
till ert tal på Lejontornet med min stackars broder
Erik, förtalt mig det samma, och att I icke lät fresta
er till det som orätt var. — I kan derför räkna på
god lön. — Ej blir det något halft konungarike, som
min stackars broder tillbjöd er. — Det är nog och
fullernog af parter, som raka efter den kakan — men
riklig bergning vill jag sörja för.»
Han hejdade sig nu och vände sig till Elin, i det
han tillade:
»Icke sant, väpnare, en blick ur dessa blå ögon,
är den icke mera värd än hela konungariket? — Och
I, min vackra flicka, vill jag maäla, att fru Karin bedt
mig sörja för eder utstyrsel. — Och det vill jag ock
göra, till löst och fast, med gårdar och boskap! —
Och nu farväl — till härnäst!»
Han såg helt vänlig ut den stränge, kärfve fur-
steynglingen och han nickade flere gånger åt dem, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
