Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En skildring av segrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny dag följde, och därpå kom andra dagens
natt. Under denna natt hördes plötsligt ett förfärligt
huller, vilket ännu mer ökade invånarnes fasa och
förskräckelse, i synnerhet som de i det djupa mörkret
icke kunde gissa vad det var. Men i daggryningen
kom en liten gosse till borgmästaren och sade: »Herre,
jag måste tala om för eder, att då jag stod på fäst-
ningsvallen och blickade hort mot Lammenfästet, fick
jag se en mängd ljus — en lång rad ljus — som
rörde sig i procession hort från fästningen. Herre,
jag tror, att spanjorerna ha begivit sig hort.»
»Det är omöjligt», sade van der Werf. »Du kunna
icke ha övergivit sin viktigaste fästning på detta sätt.
Det är omöjligt.»
»Men jag är säker på det, herre», framhärdade
gossen. »Om ni ger mig er tillåtelse, så skall jag
gå ut och se.»
»Nej», blev svaret, »du får icke gå, ty de skulle
säkert döda dig. Det skulle bara vara att kasta hort
ditt liv.»
»Jag måste dö i alla fall», envisades gossen, »ty
jag håller på att svälta ihjäl. O herre, jag ber er,
låt mig gå.»
Borgmästaren lät honom gå. En liten stund senare
sågo vakterna på fästningsvallen en gosse, som stod
på toppen av Lammenfästet och viftade ivrigt med
sin mössa. Det var verkligen sant. Fästningen var
övergiven. Det hemlighetsfulla bullret under natten
— som i själva verket förorsakats av att en del av
stadsmuren fallit omkull — hade åstadkommit en
panik hland garnisonen, som redan blivit förskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
