Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En skildring av segrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom vattnets stigande. De tyckte det var bäst att
icke stanna kvar och vänta på att drunkna. En man,
som vadade i vattnet ända till bröstet, förde den gläd-
jande underrättelsen till flottan, som nu hade börjat
att röra på sig. Det sista hindret för att den skulle
kunna komma fram, var nu undanröjt.
I den övergivna fästningen fann gossen en gryta,
fylld med grönsaker — morötter, rovor och lök __
vilka några av de spanska soldaterna hade gjort i
ordning till en sen kvällsvard eller en tidig frukost.
Han tog upp grytan och förde den med sig tillbaka
till staden. Dessa voro de första livsmedel, som efter
belägringen kommo in i staden. Grytan förvaras ännu
i Leydens museum.
Befolkningen, som nu var full av hopp, skyndade
ned till hamnen. Nu då solen steg upp, mötte dem där
en ännu härligare syn — befriarnes skepp, som seg-
lade fram på vattnet, det sköna välsignade vattnet.
Vilka ord kunna beskriva en sådan syn! Innan ännu
skeppen hunnit in i hamnen, kastade männen ombord
ut mat bröd och sill — till det uthungrade folket.
Då de hunno in i hamnen, var den förste, som steg i
land, amiral Boisot. På kajen stod den hjältemodige
borgmästaren van der W erf och väntade honom, och
dessa två — amiralen, en gammal vithårig man, och
borgmästaren, som visserligen icke var gammal, men
utmärglad och tärd av lidande och omsorger — föllo
i varandras armar och snyftade högt. De som sågo
dem, kunde icke återhålla sina tårar. Och nu var
folkets första tanke att tacka Gud för hjälpen. Be-
friarne och de befriade tillsamman strömmade av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
