Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tronföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad är det då för utomordentligt däri, att en från det kungliga hofvet aflägset boende prins söker sysselsättningar, som på en gång äro angenäma för honom själf och uppmuntrande för landtmannen?»
»Ack, kära hjärtans! Furstar hafva annat att göra än gräfva i jorden, helst när de äro gifna arftagare till troner. Man måste tänka på huru det går till att regera, för att, när lyckan så medgifver, själf kunna föra spiran, och den som tänker mycket behöfver också förströelse dess emellan. Därför hafva ju potentaterna sina egna nöjen, såsom jakt, dryckenskap eller kärleksäfventyr, hvilket allt ingen förnuftig människa klandrar.»
»Att döma efter ert prat, måtte hertigen vara rätt vackert utmålad i Stockholm; men det bevisar blott att han är misskänd; och troligen kan man till er beskrifning lämpa det gamla ordspråket: det har varit i säck förr än det kom i påse.»
»Bevare mig Gud att förtala någon, minst vår höga öfverhet! Annars visste jag ej, att det låg någonting förklenligt i hvad jag enfaldeligen vågat säga till, förmodligen en af hans kungl. höghets hoffolk?»
»Ja, jag är en af hans lifpager, men det bör icke förskräcka er. Sanningen är här en hemmastadd gäst; den utgår ständigt från furstens mun och döljes aldrig af hans tjänare. Därför ansåg jag som en helig plikt att genast taga er ur er villfarelse.»
»Det skulle således vara osanning, att den höge herren nyttjar sin ensliga belägenhet för att, omgifven af kloka rådgifvare, taga landets ställning i betraktande och sålunda förvärfva nödig vana till regeringsärendenas skötande i framtiden?»
»Hvad prinsen tänker, är oss en hemlighet; men det känna vi alla, att han icke befattar sig med något som honom ej tillhör. Så länge vår allernådigaste drottning sitter på tronen, må ingen regera mer än hon, hvarken på narri eller allvar; och skulle det täckas försynen att röra hennes hjärta för prinsens ömma önskningar, eller kalla henne hädan — hvilket Gud af nåd i det längsta fördröje!
— behöfver han blott vidmakthålla de härliga inrättningar hon grundlagt. Dessutom, kommer tid kommer råd, utan att han löper obuden åstad med något som kunde misshaga hans höga frände.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
