Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tronföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, ja; ni kan hafva rätt nog, herr junker; och det bevisar bara, huru sådant folk som vi ofta prata i vädret, när de säga efter hvad andra förtälja. Men något måtte väl den höge herren göra på mellanstunderna, då han icke planterar, så framt han ej blifvit katolsk och roar sig med att fasta.»
»Bordets nöjen har han icke afsvurit, hvarpå edra husbönder, som jag hoppas, i morgon skola få bevis; och I kunnen själfva höra, huru muntert det tillgår med sång och lekar i dryckessalen, om I viljen lyssna till skrålet däruppe.»
»Sapperment! Det tycker jag om; ty, oss emellan sagdt, är jag en stor vän af bägaren. Ja, satt en furstlig krona bara på mitt hufvud, — hejsan! då skulle man min själ få se ett lustigt lefverne. Får tjänstefolket också något till bästa?»
»Det sparas icke för dem heller, om de blott förstå att vara anständiga, ty öfverdåd är bannlyst; och när klockan slår sju, måste alla vara inom borgen, hvarefter portarna stängas.»
»Herr junkern påminner om något med sitt klockan sju; det lär hon väl vara i detsamma, och som vi ej ha lust att bli instängda, måste vi önska en god natt!»
»Men hur går det då med ert uppsåt att bese kungsträdgården?»
»Det kunna vi ju göra i morgon, medan herrarne dricka om. Hade jag känt, att här rådde så prisvärda seder, skulle hin håle väl ha vandrat en hel mil i fåvitsko.»
De samtalande åtskildes, och sedan främlingarne åter krupit ut genom den lilla porten, vandrade pagen till slottet. Där upphörde den stojande glädjen så småningom, hvaremot gästrummen började innesluta smärre grupper af välplägade herrar, som under fortsatt glammande afdrogo sina kläder för att njuta hvilan. Uti en efter tidens sed väl möblerad tornkammare befunno sig dock tvenne personer, hvilka ej syntes ha lust att sofva, emedan den ene satt vid ett bord och läste uppmärksamt på ett framför honom liggande tätt fullskrifvet papper, och den andre, stående i upprätt ställning, liksom väntade att få mottaga en befallning. Af bådas dräkter kunde man draga den slutsatsen, att de voro förnäma krigare, ehuru de för tillfället ej buro svärd. Den sittandes med kastaniebruna, slätkammade lockar omgifna ansikte hade ett ganska behagligt tycke, oaktadt ögonen voro något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
