Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka planer jag deltagit. Går jag därvid fri, vill jag anses för hvad jag är, en redlig tjänare, och vågar någon smäda prinsen, skall samma svärd som under hans ögon vid Prag flög bland österrikarnes led kräfva blodig hämnd, eller åtminstone visa, att en fläkt af Gustaf Adolfs anda finns kvar. Mitt okryddade språk torde ljuda för mycket svenskt i våra hyfsade tider, men ni, vördig herre, måste dock äga kvar något minne af ett bättre fordom, hvars glans allt mer försvinner.»
»Du är fri, yngling,» sade gubben och for med handen öfver ögonen. »Jag hade önskat, att du varit född för femti år sedan och att jag förr känt dig. Hvad heter du?»
»Adolf Findling.»
»Von Findling?»
»Nej, det oblida ödets söner adlas icke.»
»Skada! Men naturen godtgör ofta hvad människorna försumma. Hm, — det är besynnerligt! — Jag hade väl lust... dock, det går icke an. Res genast, säger jag!»
»Men hvem ansvarar för att jag ej ånyo möter hinder? Det erfordras, tyvärr, skriftligt bevis om frihet för att slippa genom vakterna.»
Med tvekande åtbörder grep gubben efter ett framför honom stående skrifdon, tecknade några ord på ett papper, som noggrant sammanvecklades, räckte skriften till Adolf och lämnade rummet.
Den sistnämnde var ej förr ensam än han närmare undersökte förpassningen, hvilken innehöll:
Thenne Sedhels innehafvare äger rätt att fritt utpassera genom stadsens portar. Holmiæ then 19 Dec. 1651.
| Axel Oxenstierna. |
| Man. prop. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
