Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djup suck var allt hvad hon erhöll till svar. Efter en stunds förlopp började hon åter: »När man lidit så mycket som jag, borde man frukta att vidröra den slöja, händelsen kastat öfver omgifvande föremål, ty dess upplyftande tjänar sällan till annat än att framkalla nya skräckbilder. Likväl är det förlåtligt, om man tror på öfvernaturliga ingifvelser och antar, att ingen må förakta vissa inre varnande aningar.»
»Sådant är icke allenast förlåtligt, utan en ren skyldighet,» inföll Fransiska häftigt, i det hon reste sig från stolen. »Har du också aningar?»
»Ja, min vän, och de säga mig, att du döljer något som jag bör veta.»
»Det där låter besynnerligt nog; förklara dig litet närmare.»
»Du har icke sagt mig allt som rör min olycklige Arnolds bortgång.»
»Hvar är nu din föresats att icke upplyfta den slöja som händelsen kastat öfver vissa föremål? Att han slutade sitt lif på afrättsplatsen, har jag icke förtegat; sättet hvarpå det skedde bör vara dig likgiltigt.»
»Säg snarare nyttigast att icke känna. Också har jag aldrig ämnat göra dig en så ogagnelig fråga och vill, när jag fått lätta mitt hjärta genom meddelande af de misstankar som plåga det, öfverlämna åt ditt eget bedömande, huruvida det är rättvist att dölja sanningen för mig.»
»Bästa Johanna, dina griller ha tagit en bekymmersam riktning.»
»Det beror på dig att gifva dem en bättre. Min öfvertygelse är, som jag redan sagt, att någonting händt Arnold eller mig, hvilket man anser kunna inverka på framtiden och därför ej vågar yppa. Så ofta vi talat om min sjukdom och du därvid nämt det läkemedel, som du i farans stund själf hämtade, hafva min fars strängar blickar afbrutit dina ord. Detta skulle ej bevisa stort, så framt icke dessa tecken till tystnads iakttagande på ett snart sagdt förfärligt sätt angripit mina nerver och framlockat en besynnerlig dröm, hvilken alltid, påföljande natt flerfaldiga gånger upprepats.»
»Nå, hvad drömmer du då?»
»Jag tycker mig stå på en ödslig plats, belagd med hvitt tyg och omsluten af höga murar, liknande husgaflar. Midt på platsen synes ett gammalt förtorkadt träd, hvars alla grenar äro afhuggna, men öfver toppen sväfvar en blodig hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
