Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram och tillbaka. För Guds skull, Fransiska, hvad fattas dig? Jag tror du blir sjuk?»
»Å nej, det är blott mitt vänstra knä, som jag stötte i morse och som värker emellanåt. Fortfar!»
»Efter en stunds förlopp hör jag ett oredigt sorl bakom mig, hvarvid handen framsträcker sitt pekfinger, liksom för att utvisa något märkligt. Då ser jag mig omgifven af en stor folkskara, knäfallande inför en kunglig tron, och du står vid min sida. På det nedersta af tronens trappsteg framträder en skön yngling, ej olik den ömsinte pagen som talade med oss på slottet. Vid hans åsyn känner jag en så obeskriflig smärta, att jag sjunker i vanmakt. Med systerligt deltagande räcker du mig en liten flaska, ur hvilken jag dricker. Sansen återkommer, men i samma ögonblick jag af tacksamhet vill omfamna dig, nedslår den blodiga handen, lik en ljungeldsstråle, emellan oss, hvarvid du ilar till tronen för att kasta dig i ynglingens armar. Smyckad med en otalig mängd skimrande ädelstenar och en helgongloria kring hufvudet, bäres du af pagen till ett altare, där ni bortskymmas af ett slags vidunderligt utstyrda präster, hvilka, med sprakande facklor, rusa till från alla sidor och börja antända hela platsen. Då stiger drottningen på tronen, som redan är i brand; förskräckliga tordön skaka jorden; du vill rädda drottningen och framtränger oskadd midt igenom lågorna till hennes sida, men jag skyndar undan och vaknar.»
»Det är, vid Gud, högst besynnerligt!» sade Fransiska och började se sig omkring med oroliga blickar. »Äfven jag har hemska uppenbarelser i sömnen och syner som till en del äga likhet med din dröm. En inre röst säger mig, att jag är utsedd till något helt annat än att koka gröt i Forss. Ja, du måste veta allt. Den ödsliga platsen ha mina fötter beträdt: han heter Stortorget, på hvars skampåle Arnolds afhuggna hand sitter fastspikad och hvarunder jag, vid läkemedlets hämtning, kom att stanna för att undvika en rad af hofvagnar. Af blott händelse fördes jag icke till detta fasaväckande varningstecken. Jag trodde att det skulle gälla dig och fruktade verkligen för din bortgång; men du blef frisk, och det är mig det gäller.»
»Men, bästa Fransiska, låtom oss icke bli förfärade af en drömbild, sedan vi fått reda på dess betydelse. Måhända föll Arnold mer ett offer för statskonsten än rättvisan. Huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
