Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoftärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptäcka orsaken därtill, så framt den ej låg i drottningens särdeles muntra sinnesstämning. När de föredragande sekreterarne genomgått sina listor och under djupa bugningar trädde tillbaka, sade Kristina: »Nå väl, kan mitt trogna råd också påstå, att jag endast förstår hur man skall dansa balletter?» Frågan var så oväntad, att ingen svarade, och hon fortfor: »Blifven icke förfärade, mina herrar, jag ämnar ej hålla någon straffpredikan. Det gamla osmakliga skriket öfver mina nöjen rann mig i hågen under hemresan. Har du då verkligen förlorat din arbetsförmåga? tänkte jag och beslöt genast våga ett försök; men så vidt man själf får döma öfver sina egna handlingar, tycker jag mig ännu kunna presidera i regeringen.»
»Måtte Gud, den högste, vidmakthålla ers majestät vid hälsan,» svarade rikskansleren, »så hoppas jag, att ingen skall hafva skäl till klagan öfver ärendenas gång.»
»Om man vill följa rättvisan, måste ni tillägga, pappa Oxenstierna; men denna dygd dyrkas på ett besynnerligt sätt i våra dagar. Hon fordras oupphörligt af regenten, utan att denne får göra anspråk på samma tjänst tillbaka. Reser jag till exempel förbi ett slåtteröl och det faller mig in att stiga ur vagnen för att ta en slängpolska med någon bondlurk, ropas från alla håll: kors, hvad den drottningen är god och nådig! Men köper jag en staty, eller vill jag ställa till en bal paré på mitt eget slott, skriker hela staden: se, hur hon förstör landets medel! Dock, nog härom för denna gången. Adieu, mina herrar; vi träffas åter!»
Vid det därpå skeende allmänna uppbrottet vinkade hon åt Oxenstierna, som följde henne, och när de kommit in i sängkammaren, återtog hon: »Par dieu vi hafva en hop gemensamma gamla synder, pappa Axel; men ser ni, jag har i dag gjort penitens både för er och mig.»
»I hvad måtto, om jag underdånigst vågar fråga?»
»Bah, har ni glömt Messenierna?»
»Paskillmakarne minnes jag rätt väl; de hade hvar för sig en maledicam linguam och fingo välförtjänt lön.»
»Kanske något för hastig likväl?»
»Kan icke säga. Varer underdåniga all mänsklig ordning för Herrans skuld, står det skrifvet i Guds lag; och enligt den världsliga må ingen smäda eller stämpla mot öfverheten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
