Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoftärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Concedo, men den som bär sig så dumt åt som de gjorde förtjänar snarare dårhuset än stupstocken. När jag i dag passerade förbi afrättsplatsen, slogo Arnolds vederstyggligt uppspikade kvarlefvor mig i ögonen, och jag befallde, att de genast skulle nedtagas. Om ni hört, huru folket då jubilerade, hade ni säkert, lika med mig, känt en uppriktig glädje öfver infallet.»
»Visserligen; ty filosofiskt betraktadt, torde det måhända synas grymt att sträcka hämnden ut öfver dödens gränsor.»
»Jo, jo, jag fruktar nog, att man, i följd af Messeniernas död, med skäl beskyller oss för grymhet.»
»Därtill äger man åter icke skäl, ty lagen sade hvad straff de borde få. Gammal och grå har jag blifvit i statens tjänst, och jag har nästan beständigt stått vid den styrandes sida; men hvarje afton har jag begrundat dagens handlingar utan att ännu finna mig skyldig till någons oförtjänta död. Tiden växer människorna öfver hufvudet, och man har ej mer än ett visst mått af kraftfulla år. Mina inföllo egentligen under ers högstsalige faders regering. Den välsignade konungen kunde ingen beskylla för grymhet, men med råds råde tecknade han likväl sitt namn på mången dödsdom.»
»Jag har, Gud nås, fått göra detsamma, ehuru alltid med tårar i ögonen. Regenten är den skottafla som allas anmärkningar träffa, ehuru han oftast ej ensam besluter, eller åtminstone tar råd för hvad han ämnar besluta. Mildheten är den styrandes skönaste prydnad, och jag beklagar den som låter afråda sig från dess begagnande, äfven om det sker af världens mest bepröfvade minister.»
»Detta tvetydiga uttryck tycktes syfta på min person, och jag anhåller därför underdånigst att få yttra något tillbaka. Inför Gud, ers majestät och alla Sveriges redlige medborgare vill jag en gång framträda och göra öppen räkenskap så väl för de råd jag gifvit, som huru jag uppfyllt mina ämbetsåligganden. Nu förmår jag ej visa, hvad som finnes i mitt hjärta, men få hafva blifvit betungade med ett så drygt ansvar som jag. Var en fader för min dotter, sade den oförgätlige, krönte vännen, och jag har sökt hålla det löfte som gafs. Om mina krafter svikit, eller mitt förstånd ej varit tillräckligt, så har detta icke härflutit från viljan. Nog ser jag, att min gamla urmodiga skepnad börjar göra slät figur bland nutidens brokiga vimmel, och kände jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
