Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därstädes satt, i en liten kammare i den så kallade förborgen, en yngling med dyster, ehuru ej försagd uppsyn. Genom den på glänt stående dörren till nästa rum kastade soldaterna nyfikna blickar, så ofta deras befälhafvare vände sig bort. Ingen bland manskapet yttrade något ord; men af de tecken som växlades syntes tydligt, att tystnaden endast borde tillskrifvas en sträng disciplin. Slutligen flög dörren upp, hvarvid ropades: »Ge rum åt öfverståthållaren och öfverste kammarherren!» Och med handen på hatten stod vakthafvande kvartermästaren som en stenbild framför de ankommande.
»Hvar har ni upptågsmakaren, min redlige Jonas Kraft?» frågade baron Schering Rosenhane.
»Där inne, enligt order, herr öfverståthållare.»
»Låt stänga dörren till hans rum; jag har några frågor att göra er, som ingen bör höra.»
»Ska ske. Dörrn i lås! Högerom marsch!» Med dessa enstafviga befallningar förde den lilla despoten sina nyfikna soldater ur rummet; och när de väl voro borta, vände han sig åter, i en halfcirkel på vänstra klacken, mot öfverståthållaren.
»Det är bra,» sade denne. »Har fången gjort något försök att undkomma, eller visar han mycken rädsla?»
»Hvarken det ena eller andra.»
»Nå, nå, han såg väl att flykten var omöjlig; annars pläga sådana brushufvuden falla till stoft, när första hettan lagt sig.»
»Tror icke, ers nåd! Ynglingens ansikte vittnar om mod.»
»Det vore ledsamt, om han är halsstarrig. Hör på! Laga till något som har utseende af tortyrinstrument!»
»Jag är en gammal soldat och tjänte vid den högstsalige store konungens gula lifbrigad.»
»Än sen?»
»Blir aldrig bödel.»
»Det är ju blott för syn skull. Skrämma honom måste vi.»
»Narri eller allvar, lika mycket; på den människan vågar jag aldrig lägga min hand.»
»Det är drottningens befallning.»
»Befall mig att ensam rycka an mot ett helt regemente, och jag vill visa, om jag förstår att lyda; däremot skall jag aldrig lägga hand på en människa som med sin blotta blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
