Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Intet öga höjde sig från städet eller filen, ingen mun uppläts till svar. »Hvad har händt?» fortfor Björn; »här må väl icke ha varit tjufvar? Hm! är ni mållösa?»
Nu trädde äldste gesällen modigt fram, sägande: »hvad här egentligen händt, kunna vi icke veta; men att otyg varit med i spelet, det är klart. När jag vid middagstiden hemtade ned rustningen från förrådsrummet, såg jag både att han i allmänhet behöfde afdammas och att fjäderbusken var illa medfaren. I verkstaden, tänkte jag, kunna fjädrarna blifva mer nedsmorda, och dammet skakas lättare bort i fria luften än under tak; därför ställde jag såväl hjälmen som harnesket och benplåtarna midt på gården. Medan jag sålunda lagade mig i ordning till rengöringen, kom bud att maten var färdig; men då jag efter måltidens slut skulle samla ihop stumparna, syntes ej en våt fläck efter dem. Pigan bedyrar, att ingen annan än den främmande herrn, som bor här i huset, blifvit af henne insläppt genom förstugudörren, hvilket, då nyckeln åt gatan ständigt är uttagen och ligger i mästers egen ficka, bevisar att ingen tjuf kunnat knipa rustningen.»
»Hm, hm! Hm, hm! Själf har han väl ändå icke gått sin väg?»
»Hvem vet? Annars är det en gammal vishetsregel, att man skall lämna döda människors tillhörigheter i fred.»
»Sladder! Men där ser jag Katrina. Hör hit barn!» Härvid knackade han med blåsröret på rutan, och, under det tjänstflickan nalkades verkstaden, beredde han sig till anställande af ett allvarsamt förhör. Emellertid blef det icke han som först kom att få ordet, ty knappt hade Katrina stuckit hufvudet inom dörren, förrän hon ropade: »Skynda sig upp, kära mästare! Där är en slottsgevaljare i förstu’n, som änteligen vill tala med er.»
»Hm, hm! Nu skall man få se, att rustningen kryper fram och tjufven är knipen; gå och säg honom, att jag genast kommer!»
Så fort hans medfödda böjelse för ordning tillät lade han verktygen på sina vanliga ställen och skyndade att erfara, hvad den främmande ville. Men huru stor blef ej hans förvåning, då denne, i stället för att lämna underrättelser om den saknade rustningen, befallde honom att genast följa med till slottet, dit vi måste låta våra tankar få försprång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
