Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försiktigt ut genom den täta afvenbokshäcken, gaf Fransiska armen och nådde på en liten omväg sitt väntande åkdon. Sålunda utom gränsen af all fara, började han en skämtsam beskrifning om äfventyret, hvilken ingalunda behagade följeslagerskan, men, fortsatt inför drottningen efter ankomsten till slottet, gaf rika anledningar till sarkasmer och munterhet vid den intima aftoncirkeln.
Inom den sistnämnda fanns ej någon plats för Fransiska, oaktadt hon rätt väl kunnat behöfva förströelse. Den sköne, djärfve ynglingens tillgifvenhet — kärlek hviskade en inre varnande känsla att hon icke skulle säga — föreföll henne så oegennyttig, att hon omöjligt kunde harmas däröfver. Händelsen i biblioteket sysselsatte mycket hennes tankar. Väl kunde jesuiternas hemliga sammankomst med Kristina blott vara föranledd af ett otygladt forskningsbegär, men de ämnen som därunder afhandlades och det synnerliga intresse drottningen fäste vid deras religionsförklaringar tycktes äga sammanhang med någon hemlighet, hvilken hon, utan att kunna säga hvarför, fruktade att lära känna. Dessa förklädda utländingars grundsatser, så mycket de än stridde mot mäster Kristoffers predikningar, ägde någonting hänförande, och ju mer hon tänkte på dem, desto klarare trodde hon sig finna, huruledes protestanterna verkligen hyste en väl stor förtröstan på egna krafter, som upphäfde de frommes föreställning om andevärldens inverkan i människors öden, hvilken utgjort förfädrens lycka och fullkomligt öfverensstämde med hennes egen fallenhet att tro på allt underbart.
Som vi af det föregående sett, hade Fransiskas arrest upphört: hon hade åter inträdt i sina vanliga befattningar, och skyldigheten ålade henne att för aftonen iordningställa drottningens sängkammare. Öfverallt på stolar och bord lågo spridda böcker eller papper, utmärkande att ankomna depescher från någon minister afbrutit en vidlyftig litterär forskning, men icke hunnit genomläsas när nöjets timme slog. Den sorglöshet med hvilken dessa viktiga handlingar blifvit lämnade till pris åt nyfikna ögon föreföll flickan högst oväntad, tills hon fann att de voro skrifna med chiffer. Allt oförklarligt har något retande, och huru öfvertygad hon än var att icke kunna göra särdeles intressanta upptäckter, blef hvarje papper noga beskådadt, innan det lades på drottningens pulpet. Slutligen återstod ej mer än ett, som det tycktes rent ark, hvilket likväl, då det omvändes, befanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
