Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehålla början till ett bref, skrifvet af drottningen med vanlig stil.
Efter att ha lyssnat efter om någon nalkades, läste Fransiska följande: Min vän, skyldigheten kräfver, att jag aflägger min tacksägelse för alla de nöjen jag njöt under mitt korta vistande på Jakobsdal. Redan under hemvägen hade jag tillfälle att börja den plan, om hvilken vi samfäldt rådgjorde. Messenius är begrafven och folket hänryckt öfver min godhet. Den lille borgmästarens[1] anhängare skola snart icke äga någon skälig anledning till tadel öfver min stränghet, och han själf torde måhända få se sina så kallade vänners antal förminskadt. Detta är bättre än att lägga någon direkt snara för hans person. En af hans mest tillgifna pager inträder, efter allt hvad jag kan förmoda, i min tjänst. Ni må tro det är en skön, tapper och svärmande yngling, af hvilken jag lofvar mig nytta i framtiden, blott han öfvervinner sin romaneska kärlek för en af mina hoftärnor. Hon passar icke för honom, ty henne ämnar jag aldrig upplyfta från den låga plats, som min barmhärtighet skänkte för att gifva någon upprättelse åt prästen i Forss; hvaremot Findling, i morgon adlad till von Findling, skall blifva en annan Steinberg. Flickan har ett par italienska ögon, som förråda en fruktansvärd tilltagsenhet, och fastän hon tyckes vara oskyldig till tornerspelsförargelsen, hvilken troligen nått era öron, litar jag icke rätt mycket på hennes blygsamhet. Blir det nödigt, måste ni öfvertaga henne, min vän. På edra gods finnes väl någon inspektor som behöfver en hustru, och hemgift skall icke fattas. Oxenstierna har jag förargat, så att...
»Hvad, i Guds namn, är detta!» utropade den förvånade flickan; »skola då alla mina ljufva drömmar om framtiden upplösa sig till ett försoningsoffer för drottningens obilliga misstankar eller svartsjuka! Johanna, Johanna! Hvarför lyssnade jag icke till dina systerliga varningar! Men nej,» tillade hon med synbart bemödande att kufva en uppstigande tanke; »öfver ödets beslut förmår regenten lika litet segra som den arma fader- och moderlösa. Ännu är min lefnads bana icke stängd för lyckan, blott hotad att blifva det. Hälften af mitt lif ville jag gifva för en stunds samtal med spåkvinnan. Endast hon kan säga, om det betydelsefulla strecket under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
