Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klarnade grefvens ansikte, och då han hörde, att den förmodade tjufven måst lämna sitt rockskört i sticket, samt att detta befunnits vara af mörkbrunt fint kläde, fattade han ynglingens hand, sägande: »Kan ni förlåta min ohöflighet?»
»Denna vänliga blick kastar en slöja öfver den lilla orättvisa ni gjort mig, och sedan jag uppfyllt min skyldighet, träder jag tillbaka, för att vördsamt fråga: vill ni behålla krucifixet, eller har ni något att befalla er ödmjuke tjänare?»
»Så kallt skola vi icke skiljas. Er oegennytta, er fina takt att bedöma hvad fördel jag kan draga af en sådan händelse som denna, utan att ni låtit nyfikenheten fresta er att göra förtidiga upptäckter, väcker lika mycket min beundran som erkänsla. Jag erbjuder er min uppriktiga vänskap och smickrar mig med hoppet, att ni ej försmår den.»
»Er vänskap mottar jag gärna, icke för det att den skänkes mig af en anförvandt till regenten, utan emedan gåfvan är den bästa som en redlig man kan gifva.»
»Vår bekantskap är ännu för ny att berättiga mig till sådant förtroende som rör hjärtats angelägenheter, och det vore otacksamt att affordra en bekännelse, som ni kanske ännu ej vågat göra för er själf.»
»Ni misstar er, herr grefve; jag är färdig att besvara hvarje fråga ni behagar framställa.»
»Lofva icke mer än ni vill hålla!» svarade Totten skalkaktigt och hotade med pekfingret, »ty jag kunde taga er på orden. Framtiden må afgöra vår lilla vänskapliga tvist, och ingenting skulle vara mig angenämare än att få orätt; men låtom oss nu ombyta talämne. Jag är skyldig er en förklaring, eller att säga, hvarför jag mottog er med ett slags öfverlagd ohöflighet. Den härrörde af misstanken, att ni var spion åt hofstallmästaren von Steinberg.»
»Spion; och åt hofstallmästaren! Hela världen tror, att han är er bästa vän; åtminstone går sådant tal på hofvet.»
»Just därför har jag ansett mig böra upplysa er om villfarelsen. I de högre kretsarna måste man vara begåfvad med en särdeles skarp blick, för att kunna genomskåda tingen och finna deras verkliga halt. Att be er tiga med den upptäckt ni meddelat mig anser jag mindre behöfligt, men omtala ej heller för någon att vi träffats i enrum.»
»Denna begäran skall jag visserligen efterkomma; dock bör jag ej dölja, att tvenne personer redan känna min härvaro. När bytet i går afton gjordes, följde kvartermästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
