Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig genast till vår gemensamme vän, guldsmeden Björn, som upplyste oss, att krucifixet tillhörde drottningen, hvarefter jag för båda yppade, åt hvem jag ämnade gifva det.»
»Förmodligen gissade ni på den så kallade tjufvens namn.»
»Icke för min del; men att gubbarne hade hvar sin egen tanke kunde jag sluta af deras mörka tal och åtbörder. De äro ett par riktiga original må ni tro. Medan kvartermästaren inblandade sina forna kampanjer med ulfvar i fårakläder, grep om svärdfästet och svor öfver sin dumhet att icke stöta ner hvarenda jesuit som han mötte under trettioårakriget, brummade guldsmeden i djup baston: »hm, hm! hm, hm! Människans hjärta smälter i pröfningens stund, som guldet i degeln, och när massan blir flytande, ser man först huru mycken slagg som varit gömd i den glänsande metallklumpen.»
»Det är bra,» afbröt grefven, hvilken under samtalet haft sina blickar åt gatan. »Sök upp de hedersmännen så fort ni kan. Säg dem, att ni ändrat beslut och själf framgifvit det förlorade godset till drottningen, som befallt er iakttaga tystnad för att kunna utforska rätta sammanhanget.»
»Då förråder jag mig, ty jag är icke van att ljuga.»
»Så bed dem tiga med hvad de veta. Nu måste ni bort. Steinberg är redan i förstugan. Genom denna lilla
vindeltrappa kommer ni ned på gården. Mer när vi träffas!»
Under andra omständigheter skulle grefve Totts ord och handlingssätt troligen upprört Adolfs inbillning och retat hans nyfikenhet; men sedan länge utgjorde Fransiska den enda punkt kring hvilken hans tankar hvälfde sig så ofta han var allena. Alla försök att få tala med henne misslyckades, och det var en dubbel plåga för honom att dagligen vistas under samma tak med henne, utan att erhålla mer än en förstulen blick, när de händelsevis möttes i någon af de aldrig tomma salarna.
Emellertid ej allenast fortforo nöjena på hofvet, utan tilltogo äfven i allt större skala. Såsom blott titulerad hofjunkare, var Adolf främmande för de intima aftoncirklarna, men dessa utvidgades småningom, och befallningen att vara drottningens gäst gafs honom så ofta, att han slutligen däröfver föll i förundran, synnerligen som han hvarken kunde på något utmärkt sätt deltaga i den allmänna konversationen, eller förmärka, att hennes majestät fäste särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
