Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två Vasaättlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du pryddes af en furstlig titel och jag ej obetänksamt lämnat din rival ett slags lagligt företräde.»
»Ers majestät kan säkert räkna på min oegennyttiga tillgifvenhet, hvilken ej något redan knutet band skall göra vacklande,» svarade Totten, genomträngd af Kristinas eldfulla blickar.
»Glöm ej, att mänsklig svaghet vidlåder oss alla. Äran och högheten smickra vår fåfånga, men den slumrande kärleken är starkare än dessa, när han åter vaknar.»
»Jag vill ej bestrida detta påstående, ty därtill saknar jag nödig erfarenhet. Kärleken är mig obekant under annan form än ögonblickets flyktiga tycke. Väl såg jag stundom med afundsjuka ögon en hoftärna ledas till dans af någon annans hand, då jag önskade att hon blott skolat mottaga min, men nästa timma var förargelsen glömd, och den enda varaktiga lidelse jag känt är åtrån att få tjäna min monark och mitt fädernesland.»
»Hvad du nu säger, hade jag länge hoppats, och den visshet jag därom erhållit gör mig ett obeskrifligt nöje. Filosofiskt betraktad, är du en af dessa varelser, som ödet hvarken gynnar eller förskjuter. Framtiden äger för dig ingen bestämd form; hvarje steg du tager kan lika lätt leda till belåtenhet som fördärf. I den husliga kretsen, vid en huld makas sida, är det ej otroligt att du kunde finna lyckan; men därigenom göres det också för dig omöjligt att gripa efter spiran, om hon blef ett hemfallet arf åt någon annan än den nu regerande kungliga linien. Det ligger icke i svenskarnes lynne att välja sig regenter ur de högre släkterna inom eget land...» Här afbröt drottningen talet och tycktes falla uti djupt begrundande.
»Men jag ser alldeles ingen nödvändighet att anställa dylika sorgliga betraktelser så länge vi ännu njuta lyckan att äga ers majestät på tronen. Nöden kan tvinga folket till knot, men missnöjet öfver skatternas tyngd skall aldrig kunna nedtysta kärleken till Vasahuset. Eder store herr fader hade samma svårigheter att öfvervinna. När krigsgärderna skulle utpressas, skrek man öfverljudt; när segerbuden anlände, blef man glädjedrucken; och fanns det väl någonsin en konung hvars bortgång varit så uppriktigt begråten af ett folk som hans! Finnes verkligt skäl till missnöje, ligger det ofelbart i fruktan för framtiden. Hvem är nog mäktig att fatta statsrodret, om ers majestät skulle dö barnlös i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
