Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två Vasaättlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken redan gått in i sin sängkammare och nu läste Tacitus. Efter att ha slagit igen boken, sade hon: »Det kan man kalla att trotsa väder och vind! Du är en expedit man, min frände.»
»Jag vet ej, hvilka hinder skulle kunnat stänga vägen för mig, när ers majestäts befallningar ålägga mig att skynda,» svarade grefven.
»Nå, hvad tyckte grefvinnan de la Gardie om projektet?»
»Hon talade både med och mot; kort sagdt, hon ville ej afgifva något bestämdt yttrande.»
»Par Dieu, det förvånar mig! Men uppriktigt, kunde du ej göra en eller annan slutsats?»
»Förstod jag henne rätt, så fruktar hon för hertigens hämnd i framtiden, eller ock vill hon, att de la Gardiska familjen skall få nya nådebevisningar.»
»Det kan hon önska sig. Gör min vänskap ej tillfylles, må hon se sig om efter bättre. På någon de la Gardie ämnar jag aldrig mer slösa min godhet, sedan grefve Magnus så illa svarat mot min väntan. Rosenhane har sagt mig, att missnöjet ännu jäser i folkets sinne; hvad har du hört därom?»
»Jag fruktar detsamma, ehuru jag icke kan känna omständigheterna så noga som öfverståthållaren.»
»Hvarken nådebevisningsspektaklet på Messeniernas döda mull, som jag lät uppföra för packet, eller Bourdelots afresa gjorde någon förändring. Nå, då måste vi kasta oss på en annan väg. Kom och sätt dig här i soffan, ty själfva väggarna hafva öron.»
Grefven lydde befallningen, och sedan drottningen makat sig så nära intill honom, att gränslinierna af deras axlar hvilade tätt mot hvarandra, fattade hon förtroligt hans hand, yttrande med låg röst: »Säg mig uppriktigt: är ditt hjärta fängsladt vid någon kvinnas, och tillhör denna någon af de släkter som äro fiendtligt sinnade emot mig? Om din redlighet hyser jag ej det minsta tvifvel; men jag vill ej blottställa dig för den plågande nödvändigheten att antingen slita ljufva band eller befläcka din ridderliga ära. I bägges våra ådror rinner Vasablod; detta måste åstadkomma en viss känslornas frändskap. Du kan ej liknöjdt se mig vara belagd med kedjor på våra faders tron, som, ifall jag går undan, det lika väl vore din som Carl Gustafs rätt att bestiga, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
