Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej mottog besök af Nepomucena, som smög kring slottet under tusen förklädningar. Några aftnar efter den drottningen hade det ofvan anförda samtalet med grefve Tott infann hon sig tidigare än vanligt. »Nå,» började hon, »vill du aldrig erkänna, att mitt förutseende är pålitligt; eller tror du ännu, att jag blindvis gissar mig fram?»
»Nej, jag måste medgifva, hvilka invändningar förnuftet också gör däremot, att ni är till hälften allvetande.»
»Hvarför icke helt och hållet?»
»Emedan jag då icke behöfde säga er hvad drottningen gör, och med hvem hon talar.»
»Din fjolla, hur kan du inbilla dig, att andevärlden nedlåter sig ända till hvardagslifvets småbestyr? Dessa blifva aldrig mer än utgångspunkter för den mänskliga forskningen. Låtom oss antaga, att framtiden kunde öppna sig för dina blickar, hvilket omätligt fält skulle ej då utbreda sig för dem! Din förvånade känsla skulle irra vilse bland föremålens mängd och, lik barkbiten på oceanen, kringsvärma utan bestämmelse, ett rof för vågens eller stormarnas nycker. Det blir således nödvändigt att på förhand veta hvarthän forskningen bör ställas och känna början af den handling, hvars slut man vill se. Det är för din, icke för drottningens skull min konst användes; men som ditt öde är bundet vid hennes, måste jag känna hvad hon gör för att kunna bestämma hur du skall handla. Upplefver du väl någon dag på hvilken du ej stiger i hennes ynnest; utvecklas ej beständigt den förhoppning jag skänkt dig om upphöjelse?»
»Och ändå nekar ni mig att se honom.»
»Denna klagan skulle väcka min harm, vore hon ej en följd af ungdomens obetänksamhet. Blott en galning hade hittills kunnat råda dig att svara på ynglingens förryckta kärleksjoller, ty ännu är du icke hans like. Hvarje steg du gått honom till möte hade fört dig närmare brädden af förförelsens afgrund; min varnande röst skulle icke ryckt dig ur hans armar. Snart uppgår, vill jag förmoda, den dag, på hvilken du friare får njuta af hans umgänge; men när du som maka sjunker till hans bröst, har mitt forskande öga ej ännu förmått bestämma.»
»Ack, min Gud, alltid samma skymning!»
»Blif då en gång förnuftig!»
»Bed mig snarare nedtysta förnuftets rop. Ödet, er trollkonst, andarne, eller hvad ni vill, må upphöja mig ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
