Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gardeskaptenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på spetsen af all världslig glans, måste han dock afsky mig när villornas täckelse sjunker. Den fattiga ofvergifna kan han älska: för affällingen skall han bäfva tillbaka.»
»Trotsa icke mitt tålamod allt för länge!»
»Spara edra hotelser, ty förtviflan inger mod.»
»Ha, ha, ha! Nu måste jag skratta. Jag hade väl lust att se, hvad min du skulle hålla på bålet, när bödlarne började svänga sina facklor, du arma varelse, som icke en gång kan utsläcka kärlekens brand? Men lika mycket, gör som du vill. Blif dubbel religionsförnekerska, blif föraktad, straffad och tusenfaldigt plågad i sista stunden, vid åtanken att du vägrat mottaga en outsäglig lycka.»
»Det finns ingen njutning, som ej delas med honom.»
»Till detta mål skulle jag föra dig, om du visade lydnad.»
»På hvilket sätt?»
»Hvad som med dig föregått skedde efter din egen önskan och kan numera icke blifva ogjordt. På själens vägnar står du högt öfver honom; du får ej åter nedstiga; därför måste han lyftas upp till dig.»
»Skulle jag förföra honom att afsvärja fäderns tro?»
»Nej, tvärtom: du skall förmå honom att återgå till den. Kallar du dessa mot kyrkan upproriska svärmare, som skryta af namnet protestanter, för hans och dina fäder? Eller inbillar du dig, att svenskarne sedan årtusenden voro annat än äkta romerska katoliker ända tills Gustaf Vasa lät predika den nya läran för att åtkomma klostrens skatter? Jag har sagt dig, och upprepar äfven nu, att framtiden må afgöra dina beslut i denna väg; svara mig blott på den frågan: känner du något ljusare förstånd än drottningens?»
»Nej!»
»Välan, låt hennes handlingar blifva vårt rättesnöre. Fortfar hon att skydda och själf bekänna sig till lutherska läran, vill jag vandra till Rom för att skaffa dig dispens af påfven, och ingen dödlig får veta hvad du varit. Omfattar hon åter den sanna tron, som jag önskar och hoppas, må du aldrig nämna ett ord mer om ånger. Med henne skola tusende gå öfver på vår sida, ja, äfven din kära stallmästare. I detta ögonblick skådar jag långt in uti kommande tider; jag ser dig tryckt mot hans hjärta och er båda bland saliga andar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
