Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tacksam kan så vara, men stryk ut ordet vän; det har jag aldrig varit med dig.»
»Så har ni åtminstone varit en kund hos mig den tid vi slogos mot rikets fiender. Då hade ni säkert bättre om penningar än nu, är det icke sant?»
»Jag har aldrig sett marketentare slåss med någon riksfiende, utom de kejserlige vid Nördlingen; men lika mycket, ölet smakar förträffligt, och jag finner, att studentpolisen uträttar mer än den militäriska, ehuru de gemensamt äro grundade på käppen. Med penningen hafver det sig ganska sparsamt sedan freden slöts. Gaget räcker knappt till torrföda, än mindre till smörja åt strupen. Detta dalerstycke, som jag i afton föresatt mig att blöta upp, är frukten af många månaders besparing. Mer har jag icke råd att förstöra. Tag därför bort den ena kannan, om det icke räcker till att betala bägge.»
»Ni hör, hur man sorlar därute? Det är gillesbröderna som ändtligen samlas. Artigheten fordrar, att jag gör mig underrättad om deras åstundan och infinner mig hos dem. Sitt ni emellertid och drick i god ro så länge en droppe är kvar.»
»Men priset på ölet?»
»Belöper sig till ett säkert löfte att ni ofta kommer hit och dricker för intet. En återtjänst kunde jag likväl behöfva, nämligen att ni ville dricka brorskål med mig, ty herrar studenter torde finna det besynnerligt, om de hörde er säga du och mig säga ni. Hvad jag fordom varit, har ingen gemenskap med hvad jag sedermera blifvit.»
»Är du rent af från förståndet! Hvem som vill kan ju befordra dig till Hamans upphöjelse, och huru skulle det låta, att en kvartermästare vid lifgardet sade: farväl, min bror, lycka på resan! Allt hvad jag kan göra är att säga ni när någon främmande hör oss.»
Härvid uppstod ett starkt buller i stugan. Några skreko: »Hvar håller värden till, den slyngeln?» Andra föreslogo, att man borde kalla honom genom att låta flaskor och glas dansa längs golfvet, men en del uppstämde lustiga sånger.
»Så för fan!» sade Josias. »Nu börjar det bli allvarsamt. Kalla mig hvad ni behagar, blott icke du,» och ville skynda ur rummet, men när första skymten af hans välfödda lekamen syntes i den öppnade dörren, rusade gillesbröderna till, fattade honom i båda händer och formerade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
