Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slängpolska, efter hvars slut han genast sprang åt källaren, drypande af svett. Detta uppträde hade så mycken likhet med de spratt kvartermästaren under sin långa fältlefnad ofta sett soldaterna spela sin marketentare, då befälet icke var tillstädes, att han omöjligt kunde afhålla sig från att betrakta det på närmare håll. På detta sätt kom han helt oförtänkt midt ibland studenterna, hvilka snart märkte, att en oinvigd person vanhelgade samlingen. »Hvem har bjudit min gunstig herre hit?» frågade den längste ibland dem, vanligen kallad Anders Vestgöte, satte händerna i sidan och ställde benen i ungefärligen samma ställning som konstnären begagnat i Johannes Gottfridi krönika, för att afbilda Kolossen på ön Rhodus.
»Ber om ursäkt!» svarade vår kvartermästare ganska lugnt. »Nog vet jag, att objuden gäst kan få sig plats anvisad under bordet, men hvarför äro herrarne så roliga? Gamla kuskar glädja sig åt smällen, gamla knektar glädja sig åt ungt folks lekar. Skulle jag skrifta mig, torde väl en och annan dylik polska med värdshusvärdar stå på min ungdoms räkning, på den tid jag med min högstsalige konung drog till Tyskland. Annars satt jag här i nästa rum vid ölkannan, och sedan jag åter uppsökt denna vän, kunna ju herrarne anse min ögonblickliga närvaro som glömd.»
»Men att så där oförsynt tränga sig in i ett slutet gille!» ropade en röst.
»Å, tyst!» skrek en annan. »För gammalt folk skall man bära aktning.»
»Är ni en af Gustaf Adolfs bussar?» frågade den egentlige antagonisten, drog ihop benen och lät armarna falla till sidan.
»Så länge den välsignade konungen lefde, följde jag honom i alla faror; sedermera har jag stått under hans generalers kommando.»
»Hvad gör ni nu för tiden?»
»Det vet jag knappt själf; ty med Vestfaliska freden slutades min meritförteckning. Att stå vid drottningens garde är visst hederligt, men den som tjänt vid Gula brigaden har sitt eget begrepp om ära.»
»Gula brigaden! Gula brigaden!» ropades från alla håll, och genast satt gubben nära taket på studenternas armar. Nu inträdde Josias med några flaskor gammalt rhenskt. Korkarna flögo i vädret, gillets största bägare fylldes till brädden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
