Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäckande drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skulle vara lika otacksam, om jag satte drottningens ord i tvifvelsmål, som ovärdig äktenskapets sällhet, om jag trodde att denna kunde bero på ett måladt sköldemärke. Föraktar man mig i Sverige för dylika tänkesätt, vill jag uppsöka ett fördomsfriare land; men så länge den ädla, upplysta Kristina regerar, skall ingen blifva biltog lagd för hyllningen af människans heligaste rättigheter.»
»En enda upplysning, som högre plikter af hålla mig ifrån att gifva, kunde måhända skaka ert filosofiska beslut.»
»Det tror jag näppeligen.»
»Ni vill således för närvarande under inga villkor frånträda giftermålet?»
»Nej!»
»Så lofva mig åtminstone, på heder och ridderlig ära, att ni ej för någon — ej en gång älskarinnan — yppar detta vårt samtal, och ej låter lysningen gå för sig förrän Fransiska blifvit erkänd som adelsdam. Till denna ringa uppoffring måtte ni kunna samtycka?»
»Någon svekfull plan kan icke bo i grefve Totts hjärta; därför lofvar jag hvad ni begärt, så vidt det nämligen beror af mig själf.»
»På ert sjukläger har ni både tid och tillfälle att göra betraktelser. Då angenämare ämnen icke förefinnas, så undersök närmare, om det ligger någon sanning i den regeln: ingen bör med flit sänka sig under den ståndpunkt lyckan låtit honom uppnå!»
»Att detta icke sker, därför går egenkärleken merendels i borgen; men efter mitt begrepp kunde man nyttigare betänka, hur farligt det är att utan fullväxta vingar sträfva mot höjden.»
Denna anmärkning besvarades ej annorlunda af grefven än genom en handtryckning, hvarefter han lämnade rummet. Ännu i den nedre förstugan syntes han tveka hvart kosan borde ställas. Slutligen öppnades en mindre dörr åt norra tornet, genom hvilken han obemärkt kom ut på slottsbacken, och gick rakt mot domkyrkan. Fritt från andra åskådare, reste det härliga templet sitt höga hvalf öfver hans blottade hufvud. Hvar och en af dess många pelare förekom honom som en jätte, ställd att bevaka något heligt forntidsminne, eller freda de dödes ben intill den stora räkenskapsdagen. Hvilken riktning blicken tog, mötte en erinran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
