Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo, längtan att få se dig förmådde mig därtill. Den tystnad du iakttog rörande dina lefnadsvillkor började göra oss oroliga, och vi kunde ej förklara detta mer än på tvenne sätt. Antingen hade du blifvit bedragen i dina förhoppningar, och då ansåg jag mig pliktig att erbjuda dig min hjälp, eller hade du kommit i förhållanden som ställde dig högt öfver oss, och då fordrade grannlagenheten att bestämdt känna, hur långt vårt synbara deltagande fick sträckas utan att blifva besvärligt. Du vet, att min far äger en tillgifven ungdomsvän här vid universitetet. Till denne hederlige man skref han strax efter hofvets hitkomst och begärde underrättelser om dig. Det dröjde flere veckor innan svaret följde; men detta innehöll så besynnerliga saker, att vi häpnade. Ryktet sade, att du vunnit nåd för drottningen, som upptäckt ditt ursprung af furstlig stam och blott väntade på ett passande tillfälle för att återinsätta dig i länge saknadt välstånd, samt slutligen ville gifta dig med den af oss båda kände pagen, numera befordrad till ett högt hofämbete. Efter många öfverläggningar beslöts, att jag med egna ögon skulle utforska sanningen. Under de åtta dagar jag vistats i Upsala hafva alla bemödanden att träffa dig varit fruktlösa, ty för den fattiga landtflickan stod slottsporten ej öppen, och utom den syntes du icke allena förrän i förmiddags.»
»Hvarför undvek du mig då och hade blott en hotande rörelse till hälsning åt barndomsvännen?»
»Uppriktigt taladt, så vet jag ej själf hvad som föregick inom mitt bröst. Det var ljuft att se dig räcka hjälp åt nödens barn, men själfva förrättningen vittnade om högt anseende vid hofvet.»
»Säg ut! Du fruktade att finna mig högmodig.»
»Därtill ägde jag ingen anledning; du bemötte hvar och en med förekommande artighet.»
»Då begriper jag i sanning icke, hvad som tvingade dig till en sådan köld.»
»Den granna sidenklädningen fängslade mina blickar, och jag måste ha blifvit solblind, ty dess skiftande färger öfvergingo till en hvithet som liknade snöns. Hela din varelse antog utseendet af en förklarad ande. I detsamma tilltalade du mig och erbjöd mig en nådegåfva som jag icke begärt. För att vinna tid till sans, lät jag slöjan dölja mitt ansikte, gaf ett undvikande svar och ville invänta de öfrigas bortgång, förrän jag upptäckte hvem du träffat; men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
