Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ingen af alla de utställde har sett dominon lämna danssalen, hvilken blifvit på det noggrannaste genomsökt utan att man kunnat finna dräkten. Ungefärligen vid samma tid som ers majestät klädde om sig kom herr von Findling till sitt rum, höljd i en munkkåpa; och efter en stunds förlopp gick han åt denna sidan af slottet, men förlorades ur sikte, emedan de flesta lamporna i korridoren slocknat.»
»Hvarför sökte du honom ej här i sängkammaren, då du visste att Fransiska var på vakt?»
»Jag har varit här tre särskilda gånger utan att finna någon människa.»
»Det är väl ingen monark i världen som blir sämre betjänad än jag. Gå din väg, Poissonnet! Fransiska, kläd utaf mig!»
Båda lydde stillatigande; och då Kristina blifvit ensam, tog hon en på nattduksbordet liggande bok, för att skingra den mängd obehagliga tankar som hotade att bortjaga sömnen. Det var Taciti annaler, i hvilka hon dagligen läste ett kapitel, och som hon kallade sitt schackspel. Till märke, för att återfinna hvar sista läsningen slutat, nyttjade hon en polerad elfenbensskifva, men denna befanns nu bortbytt mot ett italienskt bref, skrifvet af alldeles okänd hand. Det lydde på följande sätt: »I stora händelser inblandas en mängd små, ty de högre makternas beslut måste verkställas genom mänskliga åtgärder, ännu aldrig fria från ofullkomlighet. Mot själfva målet, icke stötestenarna på vägen till dess uppnående, riktar snillet sina blickar; lejonet går sin jämna gång under medvetandet af egen styrka. Att krossa är för den mäktige en lätt sak, men pröfvade tjänare böra icke uppoffras, emedan troheten med hvarje dag blir mer sällsynt, och ingen må glömma vishetens regel: bemöt dina vänner så som om de kunde bli dina fiender. Äfven ur grafvens mörka famn uppstiger sanningens röst; fruktan har inflytande på de lefvande och lycklige; på de förtviflade eller döde verkar hon mindre än ringa.»
»Hvilken oförskämd tilltagsenhet!» ropade drottningen under hotande åtbörder. »Tror man mig vara ett barn, en spökrädd svärmerska? Nej, detta går för långt! Men,» tillade hon efter en stunds begrundande, »hvad medel äger jag väl numera att utforska sanningen? Någon undersökning hinner jag icke anställa, långt mindre sluta förrän tiden till min afresa inträffar, och Carl Gustafs angelägnaste omsorg måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
