Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dominon
- Juvelerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva att låta mig glömmas. Det är ej troligt, att Fransiska kunnat skrifva brefvet, ty hon förstår icke italienska, men för hennes skull är det ändå sammansatt. Hvem vet, om icke signor Cassati kvarlämnat någon förklädd medbroder till min vederbörliga bevakning? Par Dieu! Där har jag det. Fransiska känner ju den katolska läran. Vore det möjligt att skicka kronprinsen återbud, skulle jag vända upp och ned på hela projektet.»
*
SJUTTONDE KAPITLET.
Juvelerna.
Vid närmare öfvervägande af händelserna råkade Fransiska i ett af dessa obehagliga tillstånd, som oftast göra hvarje själfständig handling omöjlig, förrän något till förtviflan gränsande utbrott lugnat eller kanske rättare förslappat de svallande känslorna. Det var icke bristande vana att genom ihärdighet besegra drottningens snart åter förgätna misstankar som egentligen gjorde henne orolig; ej heller erfor hon någon böjelse att betvifla ödets omedelbara inverkan på de timade tilldragelserna; men deras utveckling, om än gynnsam för henne själf, kunde numera blifva motsatsen för en annan person, på hvars lycka hennes egen berodde. Hvad värde skulle väl den ernådda höghet äga som ej fick delas med Adolf? Och likväl hade drottningen fordrat hans försakande. Skillnaden emellan den älskade ynglingens stånd och hennes eget, som från början af deras förtroligare bekantskap gifvit honom ädelmodets öfvervikt, kunde icke allenast jämnas, utan äfven lämna henne företrädet, så framt Kristina blef fast vid sitt gifna löfte. Det låg någonting ljuft i blotta föreställningen att få höja honom upp till sig. Kärleken har ett omåttligt begär att skänka. Under utvecklingen af dessa förhållanden hade Johanna oskuldsfullt erbjudit sin hjälp, liksom hon varit öfvertygad att den skulle behöfvas. Var detta en varnande vink af ödet eller endast en pröfning? Adolfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0344.html
