Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill hvar och en ha sin hand med i styrelsen. Många bland mina forna vapenbröder skola erinra om sina förtjänster. Lyckliga härförare glömma ofta, att freden sätter gränser för deras makt.»
»Så låt dem få ett krig.»
»Jag äger ej tillräckligt penningar för att köpa bord och stolar, långt mindre att fylla tyghusen. Samma råd har jag dock gifvit mig själf, och yppas minsta utsikt till vinst, skall du få höra generalmarsch. Men hvad är det du håller i handen? En hårlock tror jag!»
»Ett minne från forna tider, som jag tvekar att förstöra.»
»Du har nog varit en äkta fruntimmerspilt?»
»Jag liksom andra. Ungdomen betalar sin skatt åt dårskapen. Ers höghet må tro, att denna fläta prydde ett skönt hufvud för några och tjugu år sedan.»
»Vill du berätta något lustigt äfventyr ur din mångskiftande lefnad, gjorde du mig en stor tjänst. Mitt tal till drottningen är färdigskrifvet och jag behöfver förströelse för att hålla lynnet vid munter stämning. En kung får icke se gudsnådelig ut, då han stiger upp på tronen; ty allt blir, i folkets ögon, ett godt eller dåligt tecken, hvarefter framtiden bedömes.»
»Ers höghets befallning skall efterkommas, ehuru jag ej kan lofva, att min berättelse hör till det lustigaste slaget.»
»Lika godt, den utgör åtminstone ett främmande ämne att fästa tanken vid.»
»Enligt hvad jag haft nåden många gånger säga, tog jag tidigt tjänst i österrikiska armén, ty hemma fanns ingen utsikt att göra lycka och Tillys och Wallensteins segrar ådrogo sig hvarje stridslysten ynglings beundran. För hvilken främmande potentat soldaten offrar sitt lif kan vara likgiltigt, tänkte jag; den som betalar bäst har största rätten därtill. Bland alla kejserliga trupper jag såg behagade mig inga så mycket som Pappenheims Valloner och därnäst Götz’ kyrassierer. Vid de förstnämda antogs ingen utländing, men vid de senare kunde en sådan få plats, om han blef vederbörligen rekommenderad. Denna förmån erhöll jag genom den vestfaliske löjtnanten v. Schneeberg, hvilken som yngling besökt min fädernestad Husum i Slesvig och där gjort min bekantskap. Ehuru att börja med blott volontär, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
